Vi anser att tollaren inte ska få vara endast en familjehund som bara får komma ut på någon enstaka promenad och sedan strosa runt i trädgården resten av dagen. Då finns det många andra raser som passar bättre som enbart sällskapshundar. Vi anser att tollaren ska få arbeta på något vis, med detta menar vi inte att du måste ut och tävla eller jaga aktivt med din hund. Men tollaren ska få aktiveras i någon form både fysiskt och mentalt.

Tollaren som ras kan vara rätt spretig och varje uppfödare primerar olika egenskaper, vissa linjer har tex. mer eller mindre jaktegenskaper, andra kan skilja sig rätt mycket i menatlitet. Så var noga med att fråga uppfödaren vad de primerar för egenskaper i just deras avel. Samt var ärlig mot dig själv i vad just du söker för tollare i ditt liv.

Det man aldrig ska glömma är att tollaren är i grund och botten en apporterande jakthund med mycket energi, kraft, samarbetsvilja och fart.

Rasinformation

Informationen kommer direkt från SKK rasinformation.

Historik

Nova scotia duck tolling retriever (tollare) utvecklades på Nova Scotia-halvön i början på 1800-talet för att ”tolla” (eller locka) och apportera sjöfågel. Det finns olika teorier om ursprunget. Man har korsat in olika raser, bland annat chesapeake bay retriever, newfoundlandshund och förmodligen även irländsk röd setter – därav färgen.

Användningsområde

Tollaren är en apporterande fågelhund. I jakten springer, hoppar och leker den ”tollande” hunden längs stranden fullt synlig för fåglarna. Dess lekfulla beteende på stranden väcker ändernas nyfikenhet och de luras att komma inom skotthåll. Hunden sänds därefter ut för att apportera de skjutna fåglarna. Rasen är aktiv och fungerar även som sällskapshund hos den aktiva familjen.

Hälsa

Allmänt sett är rasen frisk. De sjukdomar som ibland drabbar rasen är ofta av autoimmun karaktär såsom meningit (hjärnhinneinflammation), lymfödem och en reumatisk SLE-liknande sjukdom (Systemisk Lupus Erythemsetosus ”rött vargbett”). Höftledsdysplasi (HD) drabbar cirka 10 procent av hundarna, och cirka 2 procent har armbågsdysplasi (ED). Ögonsjukdomar drabbar också ett fåtal hundar varje år.

Egenskaper / Mentalitet

Rasen är bedrägligt söt, men har ett tufft inre och är inte den enklaste förstagångshunden. Envis, intelligent, arbetsglad, lättlärd, rolig, krävande, glad, viljestark, slug, pigg, intensiv, lurig och reserverad – ja, detta är bara några av de beskrivningar som man hör om den.

Storlek och utseende

Tollaren är den minsta av retrieverraserna. Mankhöjd för hanar är 48–51 cm och tikar 45–48 cm. Den väger vanligen 17–23 kg. Rasen är röd till färgen och vita tecken är önskvärda på huvudet (bläs), bröst, tassar och svanstipp, men det förekommer hundar som helt saknar vita tecken. Övertecknade hundar, det vill säga hundar med för stora vita fält eller vita tecken på till exempel rygg eller nacke, eller felfärgade hundar, beige-grå, bruna eller hundar med svarta inslag i pälsen, är inte korrekt enligt rasstandarden.

Pälsvård

Rasen kräver normalt sett inte mycket mer pälsvård än regelbunden genomborstning/kamning av pälsen. Den mycket tunna och flygiga pälsen runt öronen kan trimmas bort. Tassarna kan behöva klippas, särskilt på vintern för att undvika att snö och is fastnar. Svansen däremot ska aldrig trimmas. Den skall vara lång och yvig.

Övrigt

Den är en utpräglad arbetshund, som regelbundet kräver såväl mental som fysisk aktivering. Är du villig att lägga ner den tid som krävs, så får du i gengäld en härlig kompis och familjemedlem.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.